Expos driftunderskott 1,2 miljoner kr - fattade beslut om nedskärningar

Advokatsamfundets journalistpris år 2025 tilldelades Stiftelsen Expo och en del av motiveringen löd: “Med stark demokratisk kompass, djupa kunskaper och folkbildande pedagogik är Expo en journalistisk och humanitär fyrbåk i en mörk tid”. Ur utsagan kan utläsas att Advokatsamfundet anser Expo vara mer humanitär och bättre journalist än övriga. Alldeles oavsett vilka övriga är.

Mottagandet av priset sammanfaller också med att Expo fyller 30 år. Under tre decennier har rasismen lurat runt hörnet och risken för stöveltramp har ansetts vara så överhängande att myndigheter, fackförbund, socialdemokraterna, företag och privatpersoner har givit bidrag och donerat pengar till organisationen. Åsiktsregistrering utlagd på entreprenad och därmed diskret dold från insyn bakom stiftelsedraperiet. 

Expo självt beskriver sig som en “religiöst och partipolitiskt obunden antirasistisk stiftelse utan hemvist på någon höger - vänsterskala”. Antirasismen vill numera inte riktigt göra tjänst som tidigare i arbetet med att äska pengar. Anledningen är förmodligen enkel: samtidigt som rasismen varit - enligt Expo - farligt närvarande under de där 30 åren, så summeras nettoinvandringen under samma tid till makalösa knappa 3 miljoner invandrare. Den ojämförligt högsta invandringen per capita i Europa, vilket gör det besvärligt att tala i termer av “strukturell rasism”. 

Verkligheten har varit det omvända: “strukturell migration”. Lösningen för Expo blev att i samband med coronahysterin utvidga verksamheten till att omfatta även “konspirationsidéer”. 

I grund och botten är Expo en anslagsfinansierad organisation som lider av exakt samma problem som andra sådana organisationer. En del av arbetet utgörs av själva kärnverksamheten. I Expos fall opinionsarbete, research (som det så fint heter när man åsiktsregistrerar), utbildning och Gud vet allt. En del är raggandet av pengar: författa bidragsansökningar, tigga hos allmänhet och företag, nätverka inom vänsteråsiktsindustrin, m.m. Universitetsforskare lever under liknande förhållanden. För att forska måste de ha anslag och för att få anslag måste de författa anslagsansökningar. 

På den egna hemsidan beskriver Expo hur finansieringen ser ut: i svepande ordalag redogör man för försäljning och att man är beroende av bidrag och donationer. Hur stor försäljningen är, vilka myndigheter som ger bidrag och hur mycket eller hur stora de privata donationerna är, det framgår inte. 

Hade Expo varit ett aktiebolag, så hade det varit enkelt att ta reda på hur finansieringen ser ut. Årsredovisningen hade legat inom knapptrycknings räckhåll och den hade gett svar på försäljning (nettoomsättning) och övriga rörelseintäkter (bidrag, donationer). Noter och förvaltningsberättelse hade kompletterat informationen. 

Det finns ändå ett sätt att ta del av Expos årsredovisning. Stiftelser måste nämligen skicka in sina årsredovisningar till Länsstyrelsen och där blir de offentliga handlingar. Expo kan alltså inte dölja sin årsredovisning, men väljer ändå att inte ha den tillgänglig på den egna hemsidan. 

Man kan jämföra med några av de förment ideella föreningar som skattebetalarna tvingas finansiera. Sådana organisationer som internationellt brukar benämnas NGO - non government organizations. Jag kallar dem GFNGO: government funded non government organizations. En sådan är RFSL. 

Som organisation är RFSL klart woke och vänsterliberalt anstruken. Man uppvisar dock anständigheten att lägga upp årsredovisningen på den egna hemsidan. Man försöker inte gömma för finansiärerna hur mycket bidrag man får.

Men det gör alltså Expo, vilket i kombination med verksamhetens natur - att punktmarkera människor och rörelser man anser har “fel” åsikter - borde föranleda en kritik från förespråkarna av "det öppna samhället". Kritiken uteblir förstås.

Av Expos årsredovisning framgår att nettoomsättningen är blygsam. Av intäkter om 13 miljoner kr utgörs endast 5,8 miljoner kr av försäljning. Det handlar om kurser, föreläsningar och liknande. Övriga intäkter är gåvor (4,9 miljoner kr) och bidrag (2,3 miljoner kr). Intäktsposterna åtföljs inte av några noter och därför kan man inte uttyda ur årsredovisningen vilka myndigheter som ger Expo bidrag. 

Det enda sättet att ta reda på vilka myndigheter som ger Expo bidrag är i princip att fråga alla myndigheter. En något omständlig manöver. Jag frågade ett tiotal och fick endast ett napp. Inför verksamhetsåret 2024 sökte Expo bidrag från Kulturrådet. Totalt 1,8 miljoner kr. Knappt hälften - 800 kkr - beviljades. Inför 2025 sökte man igen. Denna gång 2,3 miljoner kr. Utfallet blev lägre än föregående år: 640 kkr. Vilka andra myndigheter som lämnat bidrag till Expo har jag inte kunnat utröna.

En glädjande omständighet i årsredovisningen är dock att Expo aviserar neddragningar. Man skriver i förvaltningsberättelsen:

“Under slutet av året beslutades att göra nedskärningar med anledning av vikande konjunktur för flera av stiftelsens målgrupper. Den påföljande omorganisationen förhandlades med fackliga parter under början av 2025.”

Att Expo behöver skära ned behöver man egentligen inget uttalande från dem själva för att förstå. Det är en enkel fråga om att mätta mun efter matsäcken. Årsredovisningen visar nämligen att vd Daniel Poohl lyckades ställa till med ett negativt driftnetto om -1,2 miljoner kr. Finansiella intäkter minskar förlusten till 900 kkr. Var kommer de ifrån? Ränta på den mycket väl tilltagna kassan. Expo hade nämligen drygt 9 miljoner kr på kontot när balansräkningen för 2024 upprättades. 

På hemsidan redovisar Expo 12 anställda. Det återstår att se om en får gå och i så fall vem. 

Avslutningsvis några ord om Expos styrelse. Den består av fyra ordinarie ledamöter. Daniel Poohl är suppleant. Ordförande är Advokatsamfundets tidigare generalsekreterare Anne Ramberg. En - på ren svenska - överklasskärring som beskrev invandringskritiker som varandes “bruna råttor” och tyckte att Hanif Balis samtalston hörde hemma i rännstenen. 

Vice ordförande är Robert Aschberg, som knappast behöver presenteras. Tidigare styv i korken som få. Han som gjorde hembesök hos pöbeln för att ställa sina offer till svars för kommentarer på nätet. Idag 73 år gammal. Även Robert Aschberg är en överklasskärring.

Ordinarie ledamoten Åsa Wikforss är professor i teoretisk filosofi och ledamot i Svenska Akademien. Hon presenteras av Expo som “Författare och debattör i frågor om kunskap och faktaresistens”. En professor som lånar sina akademiska meriter till en politisk organisation i akt och mening att tvätta deras arbete rent och fint. Precis som Ramberg och Aschberg gömmer hon sig i Stockholms innerstad. 

Den fjärde ledamoten avviker. Han är inte gift med en person av motsatt kön och bor inte i innerstaden. Peter Christensen bor med en man i idylliska Råsunda i Solna. Meriten som lyfts fram av Expo är att han före pensionen var ekonomichef på judiska församlingen i Stockholm.

Jag är övertygad om att även vd Daniel Poohl gömmer sig från det samhälle föremålen för Expos åsiktsregistrering varnade för och som sedermera manifesterade sig.

Sven Valerio, ansvarig utgivare Nordfri